Verkar som att veckans horoskop stämmer för en gångs skull.

Jag har alltid önskat mig en syster.
Som äldsta syskonet till två småbröder så är det kanske inte så svårt att förstå.
Jag älskar mina bröder över allt annat men det är ändå inte det samma som att ha en syster.
Någon att prata om killar, smink och kläder med.
Men icke sa nicke, ingen syster blev det.

Aldrig hade jag väl kunnat ana att jag skulle sitta här idag med inte mindre än två "systrar".
Mina underbara roomies som alltid ställer upp, i vått och torrt.
Flickor som jag kan prata om allt med, som vågar skratta åt mig när jag provar ett klädesplagg som verkligen inte sitter bra, som vågar tala om för mig när jag gör fel val, som får mig att skratta genom tårarna och som får mig att känna mig så otroligt lycklig lottad.
Den relation jag har med dessa tjejer är verkligen inte bara någon vanlig vänskap.
Här har jag fått två "systrar" som kommer att följa mig genom livet.

Älskar er mina fina!

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har. 
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig. 
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas. 
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna. 
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.






För att jag älskar dig, så som du är 
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig. 

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har. 
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker. 
Du betyder allt för mig. 
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

You know it... I know it...

Men vi skulle aldrig kunna bli ett par, vi har alldeles för olika personligheter, vi skulle bråka hela tiden, jag skulle tröttna på dig, du skulle vara en asdålig pojkvän...etc...

Well, fuck that!
Skulle vi verkligen ha haft det så bra hitills då?
Vi trivs ihop, vi har kul ihop, vi vill ha varandra... räcker inte det?

Frågan om ja & nej fick fel svar.
Det vet vi båda två.

Fick nyss en känsla som skakade om mig.
Som gjorde mig tårögd.
Som fick mig att fånle.

When you say you love me, in that moment I know that I'm alive.

Fredag.
Fredagen den 7:e maj.
Bambis födelsedag.
Vår officiella 2 månaders dag.
En dag att fira.

Men vi fuskade lite och firade alltihop igår för idag och resten av helgen befinner sig min kära i Stockholm
på träningsläger. Likaså min vikarierande pojkvän, Simba, så jag kör solo den här helgen.
Men det går ingen nöd på mig, softar ikväll och imorgon blir det en sväng till gymmet och så ska jag ta mig ut på Hissingen för lite snack. Ska försöka att träffa lilla Spillevinken med.

Firade som sagt igår och kära hjärtanes vad lyckat det blev.
Har försökt att planera ett överraskningskalas för grabben men det har inte varit det lättaste.
Som tur är så har jag haft Sarah med mig i allt planerande så vi lyckades lösa det.

Intalade födelsedagsbarnet att han och jag skulle ha lite födelsedagsfirande igår kväll. Så runt 18 tiden dukade jag fram lite bakverk och kaffe, lustig nog hade jag lyckats brygga alldeles för mycket kaffe för två.
Straxt efter 18 ringer Jullan och frågar om hon får komma förbi och låna toaletten på väg till Maxi, Bambi tycker det är lite lustigt men säger ok.
Sen ringer Frida på dörren och frågar om hon kanske glömde sin kamera där på valborg.
Efter det ringer Sarah till Bambi och vill komma förbi och prata för något tråkigt har hänt.
Så när vi fyra tjejer står där och knappt kan hålla oss för skratt kommer grabbarna med tårtan och vi sjunger "Ja må han leva". Måste säga att det där gjorde vi bra Sarah, han blev både överraskad och rörd.

När det firandet var över och alla gått hem så miiste vi till det i soffan och tittade på Shutter Island som Bambi velat se jättelänge, liten present så där. En sjukt läskig film som pajar psyket totalt.
I alla fall om man inte har så starkt psyke, vilket jag inte har...

När klockan slog tolv blev det en liten presentöppning och min kära fick även ta del av ett kärleksbrev dagen i ära. Så det blev väldigt känslomässigt och miiisigt. Vi låg och såg varandra i ögonen och log så länge att jag har kramp i käkarna idag.



Helt otroligt vad jag älskar denna fina kille.
2 officiella månader och 4 inofficiella månader... och de ska bara bli fler.

I'm glad I spent it with you.

Lou Reed som sa det, älskling som kopierade och Pocahontas som tar det till sig.

Känner nämligen precis så, varje dag som jag håller en liten Bambi i handen, rufsar om hans hår,
kryper in som en makaron i hans famn eller bara möter hans fina leende på morgonen.
Om jag är lycklig ? Svar JAAAA !!
Om jag känner mig otroligt larvig och töntig ? Jaaa... men jag jobbar så.

Idag sitter jag i soffan hos mina två favoritpojkar och hoppas att HV krossar järnkaminerna,
även om jag inte är speciellt insatt i det hela.
Kanske märks eftersom jag hellre sitter och komponerar ett litet inlägg.
Men det innebär ju inte att jag inte njuter till fullo av sällskapet.

Veckan ser ut som följer:
Tis: Fotosession i sällskap av Klara
Ons: Fika med fina Spille och eventuellt lite grill o dricka med Klara
Tors: Förhoppningsvis middag och torsdagsbad
Fre: Troligen lite AW följt av utgång med Klara
Lör-Mån: Chans för lite biiiiis

Så, då vet ni vad jag ska ha för mig.

Och nu ska jag bara krypa ihop som en liten makaron och njuta av att vara kär.

Saknar.

Känslor är något väldigt lustigt...

De senaste dagarna har skakat om tankarna och känslorna.
Välbehövligt om jag får säga det själv.
Jag behövde få vissa saker ur systemen och organisera mina känslor.

Allt har gått fort, saker som brukar komma efter 3-6 månader har kommit på 3 veckor.
Och det var ett måste för mig att stanna upp och tänka/känna efter kring allt för att
verkligen vara med i det här helhjärtat.

Nu sitter jag här, i Göteborg, och han där, i Linköping, återigen ligger 30 mil mellan oss.
Och jag känner saknaden och det är en riktigt härlig känsla att känna så starkt.
Det har tagit sin tid och vissa onödiga omvägar men nu vet jag var jag står och vad jag känner.

Och en dag kanske du också får veta det, Sälen.

Nu börjar en vecka i saknadens tecken.
Ska på något konstigt sätt bli lite skönt, just för att det ändå
är lite miiisigt att få längta efter varandra.
Det var väldigt svårt att gå upp imorse och speciellt att gå till jobbet när man
vet att vi inte kommer ses på lite mer än en vecka.

Men mycket fint fick vi ju ut av avskedet.

Så den här veckan isär ska jag nog klara av.
Dock undrar jag hur jag ska klara av att gå till jobbet på mornarna utan
mackor gjorda med kärlek, tihi.



Tycker allt om min lilla Bambi.

att ha de här två gossarna i mitt liv.



Inte för att favorisera men lite mer lycka över herrn till vänster.
Då detta mongo råkar vara min pojkvän.
Herrn till höger är för övrigt världens bästa Simba.


Hoppas, hoppas, hoppas att spårvagnen leder dig hit...

Vad härligt det är att prata med dig.
Om allt och inget, inga konstigheter.
Nu kan jag sova som den prinsessa jag är.