Med andra ord, låt mig berätta lite om vad jag har haft för mig på sistone.

Ett beslut som jag fick idag gav mig livsglädjen tillbaka.

I'm glad I spent it with you.

Lou Reed som sa det, älskling som kopierade och Pocahontas som tar det till sig.

Känner nämligen precis så, varje dag som jag håller en liten Bambi i handen, rufsar om hans hår,
kryper in som en makaron i hans famn eller bara möter hans fina leende på morgonen.
Om jag är lycklig ? Svar JAAAA !!
Om jag känner mig otroligt larvig och töntig ? Jaaa... men jag jobbar så.

Idag sitter jag i soffan hos mina två favoritpojkar och hoppas att HV krossar järnkaminerna,
även om jag inte är speciellt insatt i det hela.
Kanske märks eftersom jag hellre sitter och komponerar ett litet inlägg.
Men det innebär ju inte att jag inte njuter till fullo av sällskapet.

Veckan ser ut som följer:
Tis: Fotosession i sällskap av Klara
Ons: Fika med fina Spille och eventuellt lite grill o dricka med Klara
Tors: Förhoppningsvis middag och torsdagsbad
Fre: Troligen lite AW följt av utgång med Klara
Lör-Mån: Chans för lite biiiiis

Så, då vet ni vad jag ska ha för mig.

Och nu ska jag bara krypa ihop som en liten makaron och njuta av att vara kär.

Klädsel; En speciell, grön, hoodie & mjukisbrallor
Smink; Foundation
Frisyr; Lilla My knut
Saknad; Nica
Längtan; Gäng häng med ovan nämnda
Puss; Min bambi
Humör; "Gömma mig under en filt" - humöret
Tankar; Som om jag sitter fast i en virvelvind
Sms; "Oh it's such a pefect day. I'm glad I spent it with you!"
Artist; M Pokora
Färg; Grönt
Dryck; Den heliga drycken, Cola
Mening; Jag finns här om det är någonting
Finaste; Promenaden i Slottskogen
Planer; Somna i soffan framför tv:n ?

Känner mig så fantastiskt snygg när det ramlar in modellerbjudanden från höger och vänster.

Jag har aldrig i hela mitt liv tappat en klack, fram till igår...

Såg av en händelse trailern till Sex and the City 2.

Många, mig själv inräknad, pratar mycket om "tänk om..." "ifall jag bara..." "Jag borde inte ha..."
och jag är så trött på det tänkandet.
Om man ständigt tänker att man borde ha gjort något eller borde ha undvikt att göra något, lever man verkligen fullt ut då ?

Varför inte bara vara mer spontan ?
Vill man dra iväg på en weekend, gör det.
Vill man hoppa bungyjump, gör det.
Vill man säga "jag älskar dig", gör det.
Vill man dra in någon på en snabbis på toaletten, gör det.
Vill man ut på krogen mitt i veckan, gör det.
Vill man ta sitt pick o pack och flytta till en annan stad, gör det.
Osv...

Det jag vill ha sagt är helt enkelt: GÖR DET !!
Sluta tänka på efterföljderna.

Live life with no regrets !

Fredag morgon blev en ganska stressig historia.

Vi hann få i oss lite kaffe och prata fotboll innan jag insåg att jag var tvungen att snabba på ut till Balltoda för att få tag i mina grejer och åka till Slätmon eftersom bussarna självklart gick som på en söndag, det vill säga nästan inte alls.

Jag måste ha sett väldigt roande ut i min outfit, slappa mysbyxor, hoodtröja, skinnjacka, solglasögon och till allt detta, 10 cm klackar... Men den bjuder jag på.
Bytte några ord med en relativt nyvaken Hansson innan jag var tvungen att bege mig tillbaka med bussen. Var nere i Slätmon vid ett tiden och gick sen in i off mode.

Lördagen spenderades med familjen i Jönköping, inte mycket att delge där.
Härliga bilar, imponerande airbrush, sjuka ljudsystem och en jävla kö överallt.
Var tillbaka hemma vid halv åtta tiden och då var det bara slappa som gällde.

 Söndagen var också en härlig och relativt lugn dag.
Släktmiddag hos Morfar med mors sida av släkten. Bjöds på påskbord och till efterrätt fick jag i uppdrag att grädda våfflor då jag numer räknas som proffs när det kommer till våfflor.
Lekte en hel del med mina fantastiska, underbara, kusiner på 6-7 år.
Var en perfekt dag faktiskt.

 Åkte efter det till Maria och sedan vidare in till centrum för att möta upp Åsa.
Lämnade av mina väskor hos henne och sedan begav vi oss ned på stan för en fika.
Fick lite pirr i magen känsla när vi satte oss på Coffehouse by George då jag haft en miiisig date där tidigare i år. Efter en härlig fika med mycket catch up så gick vi till Hemmakväll och mötte upp lilla Forss. Kändes så naturligt att se henne igen, som att ingen tid hade passerat. Så vi tog en promenad alla fyra runt om i Linköping och fönstershoppade lite.

När vi gick järnvägsallén upp så gick Åsa och Maria och var livrädda för den stora fågelanstormningen som flög över oss och SJÄLVKLART så skiter en av fåglarna precis över oss och Maria fick en rejäl ”klutt” i luggen. Panik ! Så det var bara att småspringa hem till Åsa så att Maria fick tvätta ur håret. Det luktade verkligen ruttet, många lukter som sticker i näsan men det där slår verkligen rekord.

Sa hej då till Maria, Åsa och Jonas och gick mot resecentrum med Elin.
Skiljdes åt med en stor kram och förhoppningar om en gemensam valborg.

Sen hamnade jag ute hos Erika igen och vi fick äntligen möjlighet att prata av oss ordentligt.
Tänk så mycket som kan hända i ens liv på en månad. Sen insåg vi även att mycket kan hända från torsdag till söndag med. La oss i soffan framför Sex and the City, the movie, och Erika slumrade till en stund vid min sida. Avslutade kvällen och slumrade in i en skön dvala.

Vaknade runt halv tolv och käkade frukost. Erika lagade till en så himla god omelett som jag tror kommer bli standard frukost från och med nu. Sen blev det även dags för oss två att säga hej då med löfte om att höras av oftare och kanske kommer jag även att få besök här nere framöver med.

Lämnade Linköping bakom mig vid två. Ett bitterljuvt farväl kan man nog kalla det.

En del av mig ville verkligen stanna nu när jag hade kommit in i lunken igen men samtidigt ville jag verkligen tillbaka till mitt liv här nere. Träffa Natta igen, komma tillbaka till jobbet och snart även träffa min kära pojkvän och hans fantastiska sambo igen.

Linköping – jag älskar dig med hela mitt hjärta och vi kommer alltid att ha något speciellt tillsammans. Och vi återförenas i sommar igen. Men jag är ledsen... jag har förälskat mig i en ny stad. Det är inte du, det är jag. Vi kan väl vara vänner ändå ?

På torsdag morgon vaknade vi av att Carl ringde och drog ett riktigt snyggt 1:a april skämt för Maria vid halv nio. Maria kunde inte riktigt somna om efter det så hon tog en dusch och började fixa och dona medan jag föll in i dvalan igen och sov ungefär en timme till.

Efter lite frukost var det sen dags för det oroande besöket hos polisen och resan dit gjorde jag med en stor sten över bröstet. Men det gick relativt bra, jag kände att jag fick det jag ville säga sagt och polisen var förståeende och lättsam. Kanske kan det sluta bra.

Satte mig sedan på 2:an ut till Mjärdevi och Releasy.
Solen strålade varmt och härligt så jag slog mig ned på bänken utanför och chillade.
Träffade lite gamla arbetskamrater och fick prata av mig en hel del.

Och sen kom hon, en av mina bästa vänner någonsin, Veronica.
Det går inte att likna det mötet med mitt möte med Maria då de här vänskaperna skiljer sig grovt från varandra. Men det var fantastiskt skönt att få träffa henne igen. Vi tog oss in till city och mötte upp Niklas, vår gamla kollega som vi inte hade sett på nära ett år.

Även där ett möte som kändes fullständigt normalt, som att vi hade setts förra veckan utöver det faktum att vi alla hade så mycket att berätta för varandra.
Efter en promenad på stan, en lång och pratig fika samt lite sista minuten shopping för Nica så skiljdes vi åt och jag och Nica tog oss ut till Balltoda.

Där lekte vi med hundarna och jag förälskade mig i underbart söta lilla Kox. Vill ha !

Löste sovplats hos Erika och såg fram emot det traditionsenliga morgonkaffet med henne.
Blev en hel del dricka med Nica, fotografering och tonvis med fuldans. Klockan blev tio innan vi drog oss in mot stan, Platens och Mr M's spelning.
På vägen in spelades det även in lite videobloggar som någon gång kanske kommer bli öppna för allmänheten.

Mötte upp Cilla & Thomas, Kim & co och sedan dök även lille Jimmy upp.
Stämningen på Platens var kanon och det var en häftig upplevelse att vara tillbaka.
Även om Göteborgs uteliv har mycket att erbjuda så är det ändå något speciellt med gamla hederliga Platens.
Utan förvarning drog sedan Zomiesuckers igång sin show och jag blev mäkta imponerad.
Musiken var inte min vanliga stil men jag lockades in i extasen, scenen var otroligt välbyggd och deras framträdande gick att likna vid många stora band.

Fröken Hansson blev mer än full och jag agerade lite av en övervakare.
Men den rollen fick vi plötsligt byta med varandra då det stack till i kroppen på mig, rummet omkring mig försvann och allt såg ut som en dåligt upplöst film.
Ut i friska luften, sjönk ihop, till en gränd, fingrarna i halsen, lite galla, frisk luft, tillbaka i verkligheten. Otroligt obekväm upplevelse som inte har någon förklaring. Var inte ens nära fylla och hade inte druckit på kanske 2.5 timme. Och efter den snabba incidenten var jag ok igen.

Blev käk på Hakepi för att försöka komma tillbaka på banan och därinne blev det självklart polisdrama. Har börjat tycka att polisincidenter är otroligt obehagliga sedan allt mitt drama har hänt och jag ville bara därifrån.

In på Platens igen, blev på något sätt ett kvart i tre ragg men killen var otroligt trevlig att prata med och han uttryckte det hela så bra; ”Fan vad skönt att man kan stå och snacka med en tjej utan att någon sida förväntar sig något mer”. Undrar om jag utstrålade ”Upptagen” under kvällen.

Klockan tre sa jag adjö till Nica och Mr M och gick utanför för att möta upp Erika & co.
Blev något halvtaskigt tre ragg för en stackars tysk.
Eller ja, han var väl egentligen bara trevlig.
Var väl mer min inställning till killar överlag som påverkade det hela.
Jag stod utanför Platens och skakade av kylan när han på halvtaskig engelska frågar hur det är med mig. Svarade snäsigt att nog är det bra med mig.
Men inte nöjde han sig med det, nej då. Började fråga mig vad jag väntade på och vad jag hade gjort ikväll. Så jag kände att sällskap av en tysk är bättre än inget så vi stod och snackade ett bra tag om hårdrock och bra ställen i göteborg som han självklart skulle åka till efter påsk.
Och när Erika äntligen var klar att gå så blev jag mäkta förvånad över att han lät det vara så och att vi kunde skiljas åt med ett ”Take care” och en kompiskram.

Mötte upp Erika, Matilda och en kille vid namn Christian utanför Five Tastes och ville bara hem till Erika, värmen och en säng. Men icke då, det otroligt fulla gänget skulle promt till Burger King så det var ju bara att hänga på. Extrem kö på BK men till slut fick de sin mat och vi kunde bege oss till Tannefors och Erikas nya lägenhet. På vägen började Matilda och Christian en hård diskussion och det slutade med att Erika och jag promenerade ensamma ut till Tannefors och skvallra lite.

Hann lagom innanför dörren och byta om till myskläder innan M och C dök upp.
Vi satt i köket en bra stund och snackade skit innan vi drog igång en Beck film och la oss till rätta.

Jag och Erika delade säng och somnade ganska omgåeende.
Självklart nattad av Bambi...

Lämnade jobbet bakom mig med kramar och lyckönskningar.

Var glad att jag slutade tidigare den dagen för stämningen var lustig. Coachen tjurig till en början, lyckades få upp hans humör med smilegubbar och kommentarer om hans ”muskler” och det verkade lätta upp stämningen hos alla. Men det var ändå något som inte kändes rätt.

Så det kändes väldigt bra att få komma ifrån.
Ringde Maria när jag kom utanför porten, tänk att vi snart skulle få ses igen.
Vi som sågs nära på varje dag när jag bodde i Linköping hade nu inte sett varandra på en månad.
Men som vi båda sagt så många gånger så känns det som att vi har träffats varje dag eftersom vi har pratat med varandra i telefon nästan varje dag och då flera gånger per dag.

Kom till centralen halv ett och tåget skulle gå tjugo i ett, så det var bara att ta snabba steg mot tåget.
Rökte en cigarett vid tåget och gick ombord några få minuter innan avgång. Ställde av mina väskor och sjönk ned i sätet. Fönsterplats, SCORE !
Mitt resesällskap mitt emot var en äldre, välklädd, man. Lugn resa med andra ord.
Hinner kanske sitta i fem minuter innan det skorrar till i högtalarna; ”Jaha, gott folk, vi vet inte riktigt när vi kan åka med det här tåget men vi har reparatörer på plats och återkommer så fort vi har mer information”. Mannen framför mig och jag bytte en himlande blick och det stod självklart vad vi båda tänkte; ”SJ...suck”.

 

När vi väl kom iväg från Linköping var vi 40 minuter försenade... Visst, jag hade ingen direkt tid att passa i Linköping men jag längtade så efter att få andas östgötaluft igen och efter att få krama om min kära Maria.

När vi nådde Laxå började tåget att sakta in mitt ute i skogen och min första tanke var verkligen att här kommer vi nog få stå ett tag.

Så sant som det var sagt, tåget stannar och de ropar ut i högtalarna att det är fel på spåren och att vi bara har ett spår att åka på, vilket innebär att vi måste vänta in mötande tåg medan vi fortfarande har två spår. Det skulle inte ta mer än 15 minuter enligt trafikledningen, ca 40 minuter senare började vi rulla igen.

 När jag äntligen satte fötterna på östgötsk mark var vi 1.5 timme försenade.

Men nu gjorde det mig ingenting. Äntligen, äntligen, tornade Linköpings profil upp sig framför mina ögon. Gick klostergatan upp för att möta Maria och när jag såg henne så slog hjärtat nästan ett extra slag. Det kändes verkligen att vi hade varit ifrån varandra.
Det blev en massa kramar, fnitter och vi pratade i munnen på varandra.

Så längesedan men ändå så välbekant.

 

Vi gick till Sol&Ris för min efterlängtade Com Rang Ga, stekt ris med kyckling.
Det var så lätt att prata på för vi hade båda varit del av varandras vardag trots avståndet.
Så vi satt där i ungefär en timma och dividerade kring livet innan Maria betalade och vi började promenera genom staden.

Allting var så välbekant men ändå låg där en skugga av någonting nytt.

Vi gick förbi 55:an så att jag skulle få se deras nybygge och även om jag blev imponerad över förändringen så högg det till lite i hjärtat på mig. Gamla trogna 55:an där jag har tillbringat så många utekvällar och afterworks med mina allra käraste var nu inte riktigt det samma.
Men jag kunde inte låta bli att längta efter sommaren, uteservering och min fina pojkvän vid min sida.

 
Vi kom hem till Maria vid halv åtta ungefär och slog oss ned i soffan med den obligatoriska colan, varsin dator och tv:n. Kvällen blev lång för ingen av oss var speciellt trött, eller så var vi egentligen det men ingen ville förlora någon tid ihop. Så efter mycket snack, cam-bilder, musik och fuldans gick vi till sist och lade oss. Maria fick mig i säng som hon så fint uttryckte det. Lustigt egentligen, vi två har aldrig delat säng tidigare men just där och då kändes det självklart. Som en tröstande syster i all hopplöshet. Lagom när lampan hade släckts och vi kommit in i en sömnig dvala surrade min telefon till. Ett sms från Bambi som gjorde mig varm i hjärtat och fick mig att somna lättare.

Saknar.

Känslor är något väldigt lustigt...