Vad du säger och gör kan många gånger skilja sig mot vad du egentligen känner.

Ni som står mig nära, som har hängt med ett tag, ni ser nog skillnaden på vem jag var och vem jag är.
Och mycket har förändrats det senaste halvåret.

Då:
Jag älskade verkligen mitt ex, det kommer jag aldrig att förneka.
Nog trodde jag, vi, att han var min soulmate och vi var lyckliga.
Jag har många fina minnen och goda skratt med den mannen.
Det kommer jag aldrig att förtränga.
Men allt blir inte alltid som man tänker.
A gjorde rätt i att dumpa mig, det kan jag se nu.
Våra liv förändrades under hösten, kärleken och passionen försvann.
Vi ville saker, ville ta oss framåt, ville inte ge upp.
Det pratades, planerades, kring barn och äktenskap.
Jag ville verkligen. Frågan är bara varför.
Till en början för att jag älskade honom med hela mitt hjärta, under hösten för att jag ville
hitta kärleken och passionen igen.
I slutet var vi bara rester av det vi en gång var och det skadade oss.



Nu:
Jag kan sakna det som en gång var, sörja.
Men jag hoppas och tror att det här bara var bra för oss, utöver de extrema delarna.
Jag tror att vi båda behövde starta om på nytt, andas ny luft.
Någon gemensam framtid finns det ingen möjlighet till, vi var inte gjorda för varandra.
Den dagen jag får höra att han gått vidare kommer det säkert sticka till i hjärtat men mer än något annat kommer jag att bli lycklig för hans skull. För nog vill jag att han ska vara lycklig, det är min högsta önskan.
Jag kan vara arg och ledsen över allt som har skett mellan oss men faktum kvarstår att han var min bästa vän, partner och älskade. Hans lycka var så många gånger viktigare för mig än min egen.

Om det här senaste halvåret inte hade hänt så borde jag vara förlovad och kanske också gravid nu.
Och jag måste ärligt säga att om man ser på hur det kunde vara så är jag på något plan ändå glad för att det senaste halvåret har inträffat, dock helst utan de extrema delarna.
Det känns som att jag har fått mitt liv tillbaka, min ungdom.

Nu står jag här, efter allt som hänt, med ett leende på läpparna.
Ett leende för att vi båda får chansen att börja om med våra liv.
Ett leende för att vi båda kommer att finna lycka, det är jag säker på.
Ett leende för att vi båda bröt oss loss från smärtan.

Och viktigare än något annat och tyvärr kanske sårande nog för A:

Jag har träffat någon som gör mig lycklig och ger mig kramp i magen av skratt.
Någon jag kan dela seriositet och bus med på samma gång.
Någon som förstår mig, någon som vågar säga ifrån, någon som skämmer bort mig.
Någon jag ligger mer i fas med i livet.




J, jag är glad att vi fann varandra.
De senaste tre månaderna med dig i mitt liv har varit fantastiska och jag är verkligen nyfiken
på vad det här kan leda till. Jag vill inte ändra på något just nu, känns skönt att vi kan ta varje dag för sig.
Det kommer vara svårt att vara ifrån dig ännu en gång men jag ser bara fram emot den dagen du landar i Gbg igen, vår stad.

Du och jag.