Idag sa jag hej då till en av de allra finaste vänner jag har, Maria.
Jag vet att det inte är ett hej då, vi pratar ju nästan varje dag ändå och under vår 4 år långa/korta vänskap har vi redan varit ifrån varandra 2 år totalt men vi är ändå lika bra vänner nu som då. Ja kanske till och med bättre.

Men det börjar kännas nu.
Saknaden. Rädslan.
Funderingarna på om jag gör rätt i att flytta igen.
Men jag ser fram emot vad hösten har att erbjuda och jag vill äntligen slutföra något som jag har påbörjat.
Vill växa upp.

Och återigen... det är bara 30 mil till Gbg, 4 timmar med buss.
Och min dörr står alltid öppen.

Det här är mitt liv och det är dags att börja leva det.